Sammanfattning av en nittonåring

Idag har jag bestämt mig för att ta sovmorgon. Igår skrev jag sista tentan fram till det nya året, och trots att det är ett litet ångestmoln att behöva vänta tre veckor på resultat, är det en tyngd från mina axlar. Träden utanför lägenhetsfönstret har hunnit bli orangea, och det är inte under min favoritårstid som regnet kommer i så små, snabba droppar att man inte ens kan se dem innan de har trängt sig igenom varje por på klädesplaggen. Förvisso är det i min favoritstad som regnet faller så. 
Fårö 2015
 
Jag är nitton, inte alls snart tjugo, pluggar i Göteborg. På bild ovan ser ni min kärlek på sommaren, Gotland, men resten av året är jag dedikerad till västkusten. 
Jag lagar mat, bakar, till mig själv och till andra. Själv är jag hobby, fast-lite-seriöst-ändå, vegan, men kan inte låta bli att imponeras av en vältorkad skinka eller en fin pochering. Det går ju lite sådär på den fronten, men visst kan jag låta nära och kära njuta av min mat? 
Jag sitter i förening på skolan, jag jobbar hårt och har äntligen hittat rätt i utbildningen, och under resterande tid festar jag, jobbar eller är aktiv i ung vänster. 
 
Jag heter förövrigt Frida, och jag tycker att det är svårt med presentationer. För mig är en presentation att extrahera alla de dagar som en levt och alla de dagar som en tänker leva och försöka göra någon sammanfattning som ska bilda mig i karikatyr. Men så tänker jag inte göra nu. För när jag tänker "vem är jag" tänker jag inte på min livsbiografi. Jag tänker på mig själv i förhållande till: i förhållande till den jag har varit, i förhållande till det som händer just nu. Hur jag lyckas lösa dagens problem, hur jag försöker påminna mig om alla knep jag lärt mig längs vägen för att göra det lite lite lättare nästa gång. 
Men är det så illa? Får jag ut några ord på skärmen får ni ett litet humm om varför jag är här. Resten om mig får ni veta längs vägen, och det är spännande. 
IMG_5645
 
Jag är i byte från en utbildning till en annan. Från en stress så djupt rotad att jag mådde fysiskt illa, till en utbildning där jag lusläser litteratur bara för att det är roligt. 
Jag är i övergång från att försöka ingå i den täta gruppen till att försöka klara mig själv. Jag skrev i vintras på nyårslistan att jag skulle vara mindre kär men älska lika mycket. Och det är lite så det är nu. 
Jag är på väg att lära mig att hemmet är inte de 27 kvadrat som jag nyss möblerat, det är inte 30-talsvillan i Stockholm där nu övervåningen står tom men mammas bullar ändå alltid lyckas vara nygräddade när jag kommer på besök. Det är inte det land jag lämna när jag var 12. Jag lär mig att hemma, det bär jag med mig. 
 
IMG_5300
 
Jag välkomnar er att lära känna mig mer. Jag ska försöka ge er det ni behöver. På köpet får ni läsmaterial i form av veganska recept, politiska skriverier, mitt svammel om himlakroppar och lite annat.
Hoppas ni är kvar för att stanna
 

Kommentera här: